Den kom som ett brev på posten. Det är lustigt hur kroppen har en tendens att anpassa sig efter ens situation i livet. Och ingen är väll gladare än jag att den gjorde så även i år. Jag gick i förra veckan in i årets lugna fas, viloperioden. Jag kommer att vila (= träna lugnt och leva ett aktivit liv) under 5 veckor, då jag är helt övertygad om att både kroppen och viljan/motivationen behöver det.
Knack knack, lät det på dörren. Jag visste redan vem det var, men jag frågade ändå -“vem där?”. Det är jag, förkylningen från helvetet. Jag kommer med en rinnande näsa, huvudvärk, ömmande leder och en allmän trötthet. -“Ja visst ja”, sa jag och öppnade dörren. -“Vad bra att du kommer nu, under viloperioden, och inte under tränings- eller tävlingsperioden.
Jag har haft en riktigt bra tränings period sedan i april, där jag fått varit frisk och skadefri. Resultaten har kommit bra, troligtvis mest på grund av att jag har lyckats få en bra kontinuitet i träningen.
Jag välkomnar förkylningen! Bäddar ner mig tidigt på kvällarna, jobbar/pluggar på halvfart och tycker allmänt synd om mig själv. Sen blickar jag framåt mot kommande träningsperioder och lyckade tävlingar.
//
Lämna ett svar